Kilde til Erik Nordevall, Vadstena · RAA_VRAK · RAÄ L2008:315
sin långa tjänst på Göta kanal under nära 20 år, Vadstena
En kildekobling er ikke en bekræftelse af vragets identitet. Kortets linjer viser kun koblinger og flytter ingen positioner.
Aktuelle kildeoplysninger. Der er ingen kendt gemt revision for den aktuelle kobling. Dette er ikke historiske oplysninger fra koblingstidspunktet.
Intet kendt historisk indsamlingstidspunkt. Ældre koblinger dokumenterer ikke, hvordan kilden så ud, da koblingen blev oprettet.
Kildeversioner
Dette er kildepostens versioner, ikke vragets redigeringshistorik.
Vis den aktuelle kildevisningVist revision: Aktuel visning uden gemt revision · Gemt: Ukendt
Kildeoplysninger
Fuld kildetekst
Beskrivelse: Historik: Erik Nordevall byggdes som nummer två i en serie av fem fartyg. Det första var Amiral von Platen som byggdes 1835, följt av Erik Nordevall, Kommendörkapten, Tomas Telford och Daniel Tunberger. Erik Nordevall uppkallades efter bergsmekanikern och kanalbyggaren 1753-1835.
Precis som sina systerfartyg byggdes Erik Nordevalls skrov i Norrköping. De två ångmaskinerna, ångpannan och skovelhjulen hade tillverkats vid Motala mekaniska verkstad, där de också monterades efter att skrovet bogserats dit. De två maskinerna var av "sjutton hästars kraft" vardera och varvtalet låg på 20-30 slag i minuten.
Erik Nordevall gick mellan Stockholm och Göteborg. På en sådan tur slukade ångpannan omkring 20 famnar ved. Under ett av fartygets första år, 1837, var hon uthyrd till postverket för att gå i postfart mellan Ystad och Stralsund. Därefter gjorde fartyget sin långa tjänst på Göta kanal under nära 20 år. Det ägdes nästan hela tiden av beställaren, ångfraktbolaget Stockholm - Göteborg. Under sitt sista flytande år hade fartyget tagits över av ett partrederi baserat i Vadstena. När fartyget sjönk var det, om inte förbrukat så ändå åldrat och väl utnyttjat. De propellerförsedda ångarna gjorde de som var försedda med skovelhjul omoderna över en natt.
Status: Vraket är mycket välbevarat. Galjonen är bevarad intakt, på ursprunglig plats och uppvisar fortfarande spår av förgyllning. Den enda masten stod fortfarande kvar när vraket påträffades men är numera borta. Däcket är helt bevarat och i fören finns en vinsch på ursprunglig plats. Löst på däck ligger, förutom bräder från de nedrasade däckshusen, även åtminstone tre löst liggande block, samt gaffeln till seglet. Brädgången är bevarad längs hela relingen, sånär som att luckorna i densamma fallit av. På dess insida är t o m bemålningen kvar. På relingen sitter ett par signalkanoner, ett skruvstycke, samt ett par pållare, på vilka bogsertrossarna fortfarande finns fastgjorda.
Huvarna över skovelhjulen har fallit samman, precis som större delen av de däckshus som varit belägna ovanför. På babords sida har dessa huserat hemlighusen, vars sitsar dock är bevarade i ursprungligt läge. Det öppna området på däck, mellan skovelhjulshusen och de däckshus som var placerade ovanpå dessa, är täckt av rester från överbyggnaderna.
De gjutna skovelhjulen står kvar på ursprunglig plats även om själva bladen, vilka är tillverkade i trä, på flera håll är rubbade från sina ursprungliga lägen och har i vissa fall även fallit av. Skorstenen står kvar i sin fulla längd. Akter om denna är däcket upphöjt för att under detta husera hytter. På akterdäcket, som är helt intakt, ligger tre ankare samt ett ventilgaller, i övrigt är det tämligen rent på lösliggande föremål.
I akterdäckets förkant står kappen, d v s ett litet däckshus för nedgång till hytterna, helt intakt. Hyttfönsterna på sidorna av skrovet har, på flera ställen, helt bevarade fönsterglas. Interiörerna är fortfarande i mycket gott skick med fortfarande kvarsittande bemålning (status 1993).
Händelseförlopp: Man hade lämnat Vadstena den 4:e juni och satte kursen ut i Vättern. Kapten Bergström stod vid rodret i någon timme innan han lämnade över till rorgängaren Eriksson och gick ner under däck. Detsamma gjorde Eriksson, som lämnade över rodret till besättningskarlen Eliasson med orden "du kan gå hur nära ön Jungfrun som helst". Sedan gick även Eriksson ner under däck för att sova.
Eliasson kunde gått hur nära ön Jungfrun som helst, eftersom det direkt utanför blir djupt. Nu höll han dock för långt ut och plöjde med sju knops fart upp på ett grund. Fartyget ställde sig ordentligt fast på grundet och kapten Bergström försökte få Nordevall flott för egen maskin. När detta visade sig lönlöst påkallade man i stället uppmärksamhet från Motala med signalkanonerna. Från Motala anlände anlände ångskonerten Motala Ström, till vilken lasten togs över, men varken detta fartygs maskiner eller haveristens egna lyckades få fartyget av grundet. Den 6:e juni anlände ångkorvetterna Föreningen och Santesson. I och med att lasten tagits över till Motala Ström var haveristen betydligt lättare och med de nyanlända fartygens kraft samt de egna maskinerna kom Erik Nordevall loss.
Nu påbörjades en bogsering till närmaste hamn för reparation. Från ångkorvetterna kunde man se hur Nordevalls skrov reste sig och hur det började gå ner med fören. Det enda man kunde göra var att snabbt kapa bogsertrossarna, varpå fartyget sjönk på 45 meters djup. I sjöförklaringen nästa dag sade man att hon i o m det stora djupet var omöjlig att bärga.
Övrigt: En kopia av "Erik Nordevall", byggs just nu (2003) vid Forsviks industriminnen.
Bärgning: Vraket lokaliserades av några sportdykare genom cirkelsökning från båt med hjälp av "Steel wire sonar"; en 300 m lång stålvajer som släpades på botten. Efter att ha sökt efter vraket i tre dagar fastnade vajern på en plats där en fiskare sade sig ha fått upp relingsliknande metalldelar från vad han trodde var Erik Nordevall. Ekolodet gav utslag och nästa dag kunde sportdykarna gå ned och bekräfta fyndet.
1983 kom en större undersökning för dokumentation av vraket i gång, ledd av SSHM i samarbete med Riksantikvarieämbetet, Kanalmuseet i Motala, Göta Kanalbolaget och Chalmers tekniska högskola. Man började diskutera en bärgning tillsammans med Röda Bolaget. 1991 sände länsstyrelsen i Östergötlands län en utredning om Erik Nordevall på remiss till en mängd myndigheter, institutioner och föreningar, som alla var positiva till en bärgning. Tillräckliga ekonomiska medel har emellertid inte kunnat erbjudas.
2002 genomförde SSHM ett dyk på vraket som uppföljning av dokumentationsprojektet och för att kunna revidera kostnadsberäkningarna för de arkeologiska momenten före, under och efter en eventuell bärgning.
En kopia av "Erik Nordevall" har byggts vid Forsviks industriminnen.
Nordevalls gaffel återfanns, 1996, ett gott stycke SV om Eric Nordevalls vrakplats vid fiske med lodutter av Stig Davidsson. Gaffeln var hopbunden eller hoptrasslad med de buktande profillister vilka ligger tillsammans med gaffeln i konserveringsbad.
Efter misslyckat försök att sänka "paketet" vid vrakbojen fördes det iland vid "Järnevid". Förvarades dock under vatten.
Sedermera togs vrakdelarna till Motala och hängdes under vatten i kanalen i avvaktan på konservering.
Generellt dyk- och ankringsförbud gäller vid vrakplatsen från september 1999. Förbudet gäller inom en cirkel med centrum på position 58'28,913/14'44,106 med radien en 1/2 sjomil.
Alternativ position för lämningen är Sweref 99 TM 6483011/484207.
I samband med att den nya Kulturmiljölagen, som trädde i kraft 2014-01-01, tappade Erik Nordevall sitt fornlämningsskydd. Den nya lagen anger att ett fartyg skall ha förlist innan 1850 för att ha statusen fornlämning. Då Erik Nordevall förliste 1856 innebar det att hon tappade sitt skydd 1 januari 2014.
Lagen ger dock länsstyrelerna möjligheten att fornlämningsförklara fartyg som förlist efter 1850 om särskilda skäl föreligger.
Östergötlands länsstyrelse har 2014-01-02 beslutat att ge Erik Nordevall fornlämningsstatus med hänvisning till lämningens höga kulturhistoriska värde.
Alternative navne:
- ERICK NORDWALL
- ERIK NORDEVALL
Orientering: Vättern, O fyren Jungfrun
Placering: Under vand
Terræn: Lera
Antikvarisk vurdering: Fornlämning
Begrundelse: Den antikvariska bedömningen är migrerad från äldre databas. Motivering av den antikvariska bedömningen kan eventuellt finnas under antikvarisk kommentar.
Anbefalet vurdering: Övrig kulturhistorisk lämning
Aktualitet: Fundet er bekræftet ved en fysisk undersøgelse
Undersøgelsesstatus: Delundersökt
Skadestatus: Ikke registreret som beskadiget
Egenskaber:
- Byggnadsteknik: Kravell
- Framdrivning: Maskin
- Material: Trä
Skriftlige kilder:
- Cedelund, C O. 1989. Rapport över den marinarkeologiska undersökningen av hjulångaren E. Nordevall 1985-1988. Statens sjöhistoriska museum. RAÄ dnr 321-2110-2007.
- Arkivhandlingar: Svenskt marinarkeologiskt arkiv (SMA)
- Litteraturhänvisning: Claes-Göran Wetterholm "Vrak i svenska vatten".
- DYK S 8/9 1999
- Extern identitet: Ansvarig organisation: Statens maritima museer, Externt register: SjöMIS, Extern identitet: 121:001
Registreringsaktivitet: Migrering 2018-08-27
Feltdato: 01-01-1985
Publiceret: 27-08-2018
Senest ændret: 27-08-2018
Registreringsgrundlag: Sjökort
Målemetode: Manuell inprickning
Positionsfejlmargin: 10 m
Indlæsningsusikkerhed: 100 m
Kilde: Riksantikvarieämbetet, Fornsök (CC0 1.0).
Rå kildeoplysninger (tekst)
<div data-fornsok-details="rich"><p><strong>Beskrivelse:</strong> Historik: Erik Nordevall byggdes som nummer två i en serie av fem fartyg. Det första var Amiral von Platen som byggdes 1835, följt av Erik Nordevall, Kommendörkapten, Tomas Telford och Daniel Tunberger. Erik Nordevall uppkallades efter bergsmekanikern och kanalbyggaren 1753-1835.

Precis som sina systerfartyg byggdes Erik Nordevalls skrov i Norrköping. De två ångmaskinerna, ångpannan och skovelhjulen hade tillverkats vid Motala mekaniska verkstad, där de också monterades efter att skrovet bogserats dit. De två maskinerna var av "sjutton hästars kraft" vardera och varvtalet låg på 20-30 slag i minuten. 

Erik Nordevall gick mellan Stockholm och Göteborg. På en sådan tur slukade ångpannan omkring 20 famnar ved. Under ett av fartygets första år, 1837, var hon uthyrd till postverket för att gå i postfart mellan Ystad och Stralsund. Därefter gjorde fartyget sin långa tjänst på Göta kanal under nära 20 år. Det ägdes nästan hela tiden av beställaren, ångfraktbolaget Stockholm - Göteborg. Under sitt sista flytande år hade fartyget tagits över av ett partrederi baserat i Vadstena. När fartyget sjönk var det, om inte förbrukat så ändå åldrat och väl utnyttjat. De propellerförsedda ångarna gjorde de som var försedda med skovelhjul omoderna över en natt.

Status: Vraket är mycket välbevarat. Galjonen är bevarad intakt, på ursprunglig plats och uppvisar fortfarande spår av förgyllning. Den enda masten stod fortfarande kvar när vraket påträffades men är numera borta. Däcket är helt bevarat och i fören finns en vinsch på ursprunglig plats. Löst på däck ligger, förutom bräder från de nedrasade däckshusen, även åtminstone tre löst liggande block, samt gaffeln till seglet. Brädgången är bevarad längs hela relingen, sånär som att luckorna i densamma fallit av. På dess insida är t o m bemålningen kvar. På relingen sitter ett par signalkanoner, ett skruvstycke, samt ett par pållare, på vilka bogsertrossarna fortfarande finns fastgjorda. 

Huvarna över skovelhjulen har fallit samman, precis som större delen av de däckshus som varit belägna ovanför. På babords sida har dessa huserat hemlighusen, vars sitsar dock är bevarade i ursprungligt läge. Det öppna området på däck, mellan skovelhjulshusen och de däckshus som var placerade ovanpå dessa, är täckt av rester från överbyggnaderna.

De gjutna skovelhjulen står kvar på ursprunglig plats även om själva bladen, vilka är tillverkade i trä, på flera håll är rubbade från sina ursprungliga lägen och har i vissa fall även fallit av. Skorstenen står kvar i sin fulla längd. Akter om denna är däcket upphöjt för att under detta husera hytter. På akterdäcket, som är helt intakt, ligger tre ankare samt ett ventilgaller, i övrigt är det tämligen rent på lösliggande föremål. 

I akterdäckets förkant står kappen, d v s ett litet däckshus för nedgång till hytterna, helt intakt. Hyttfönsterna på sidorna av skrovet har, på flera ställen, helt bevarade fönsterglas. Interiörerna är fortfarande i mycket gott skick med fortfarande kvarsittande bemålning (status 1993).
Händelseförlopp: Man hade lämnat Vadstena den 4:e juni och satte kursen ut i Vättern. Kapten Bergström stod vid rodret i någon timme innan han lämnade över till rorgängaren Eriksson och gick ner under däck. Detsamma gjorde Eriksson, som lämnade över rodret till besättningskarlen Eliasson med orden "du kan gå hur nära ön Jungfrun som helst". Sedan gick även Eriksson ner under däck för att sova. 

Eliasson kunde gått hur nära ön Jungfrun som helst, eftersom det direkt utanför blir djupt. Nu höll han dock för långt ut och plöjde med sju knops fart upp på ett grund. Fartyget ställde sig ordentligt fast på grundet och kapten Bergström försökte få Nordevall flott för egen maskin. När detta visade sig lönlöst påkallade man i stället uppmärksamhet från Motala med signalkanonerna. Från Motala anlände anlände ångskonerten Motala Ström, till vilken lasten togs över, men varken detta fartygs maskiner eller haveristens egna lyckades få fartyget av grundet. Den 6:e juni anlände ångkorvetterna Föreningen och Santesson. I och med att lasten tagits över till Motala Ström var haveristen betydligt lättare och med de nyanlända fartygens kraft samt de egna maskinerna kom Erik Nordevall loss. 

Nu påbörjades en bogsering till närmaste hamn för reparation. Från ångkorvetterna kunde man se hur Nordevalls skrov reste sig och hur det började gå ner med fören. Det enda man kunde göra var att snabbt kapa bogsertrossarna, varpå fartyget sjönk på 45 meters djup. I sjöförklaringen nästa dag sade man att hon i o m det stora djupet var omöjlig att bärga.

Övrigt: En kopia av "Erik Nordevall", byggs just nu (2003) vid Forsviks industriminnen.

Bärgning: Vraket lokaliserades av några sportdykare genom cirkelsökning från båt med hjälp av "Steel wire sonar"; en 300 m lång stålvajer som släpades på botten. Efter att ha sökt efter vraket i tre dagar fastnade vajern på en plats där en fiskare sade sig ha fått upp relingsliknande metalldelar från vad han trodde var Erik Nordevall. Ekolodet gav utslag och nästa dag kunde sportdykarna gå ned och bekräfta fyndet. 

1983 kom en större undersökning för dokumentation av vraket i gång, ledd av SSHM i samarbete med Riksantikvarieämbetet, Kanalmuseet i Motala, Göta Kanalbolaget och Chalmers tekniska högskola. Man började diskutera en bärgning tillsammans med Röda Bolaget. 1991 sände länsstyrelsen i Östergötlands län en utredning om Erik Nordevall på remiss till en mängd myndigheter, institutioner och föreningar, som alla var positiva till en bärgning. Tillräckliga ekonomiska medel har emellertid inte kunnat erbjudas.

2002 genomförde SSHM ett dyk på vraket som uppföljning av dokumentationsprojektet och för att kunna revidera kostnadsberäkningarna för de arkeologiska momenten före, under och efter en eventuell bärgning. 

En kopia av "Erik Nordevall" har byggts vid Forsviks industriminnen.

Nordevalls gaffel återfanns, 1996, ett gott stycke SV om Eric Nordevalls vrakplats vid fiske med lodutter av Stig Davidsson. Gaffeln var hopbunden eller hoptrasslad med de buktande profillister vilka ligger tillsammans med gaffeln i konserveringsbad. 

Efter misslyckat försök att sänka "paketet" vid vrakbojen fördes det iland vid "Järnevid". Förvarades dock under vatten. 

Sedermera togs vrakdelarna till Motala och hängdes under vatten i kanalen i avvaktan på konservering.

Generellt dyk- och ankringsförbud gäller vid vrakplatsen från september 1999. Förbudet gäller inom en cirkel med centrum på position 58'28,913/14'44,106 med radien en 1/2 sjomil.

Alternativ position för lämningen är Sweref 99 TM 6483011/484207.

I samband med att den nya Kulturmiljölagen, som trädde i kraft 2014-01-01, tappade Erik Nordevall sitt fornlämningsskydd. Den nya lagen anger att ett fartyg skall ha förlist innan 1850 för att ha statusen fornlämning. Då Erik Nordevall förliste 1856 innebar det att hon tappade sitt skydd 1 januari 2014.
Lagen ger dock länsstyrelerna möjligheten att fornlämningsförklara fartyg som förlist efter 1850 om särskilda skäl föreligger. 
Östergötlands länsstyrelse har 2014-01-02 beslutat att ge Erik Nordevall fornlämningsstatus med hänvisning till lämningens höga kulturhistoriska värde.</p><p><strong>Alternative navne:</strong></p><ul><li>ERICK NORDWALL</li><li>ERIK NORDEVALL</li></ul><p><strong>Orientering:</strong> Vättern, O fyren Jungfrun</p><p><strong>Placering:</strong> Under vand</p><p><strong>Terræn:</strong> Lera</p><p><strong>Antikvarisk vurdering:</strong> Fornlämning</p><p><strong>Begrundelse:</strong> Den antikvariska bedömningen är migrerad från äldre databas. Motivering av den antikvariska bedömningen kan eventuellt finnas under antikvarisk kommentar.</p><p><strong>Anbefalet vurdering:</strong> Övrig kulturhistorisk lämning</p><p><strong>Aktualitet:</strong> Fundet er bekræftet ved en fysisk undersøgelse</p><p><strong>Undersøgelsesstatus:</strong> Delundersökt</p><p><strong>Skadestatus:</strong> Ikke registreret som beskadiget</p><p><strong>Egenskaber:</strong></p><ul><li>Byggnadsteknik: Kravell</li><li>Framdrivning: Maskin</li><li>Material: Trä</li></ul><p><strong>Skriftlige kilder:</strong></p><ul><li>Cedelund, C O. 1989. Rapport över den marinarkeologiska undersökningen av hjulångaren E. Nordevall 1985-1988. Statens sjöhistoriska museum. RAÄ dnr 321-2110-2007.</li><li>Arkivhandlingar: Svenskt marinarkeologiskt arkiv (SMA)</li><li>Litteraturhänvisning: Claes-Göran Wetterholm "Vrak i svenska vatten".</li><li>DYK S 8/9 1999</li><li>Extern identitet: Ansvarig organisation: Statens maritima museer, Externt register: SjöMIS, Extern identitet: 121:001</li></ul><p><strong>Registreringsaktivitet:</strong> Migrering 2018-08-27</p><p><strong>Feltdato:</strong> 01-01-1985</p><p><strong>Publiceret:</strong> 27-08-2018</p><p><strong>Senest ændret:</strong> 27-08-2018</p><p><strong>Registreringsgrundlag:</strong> Sjökort</p><p><strong>Målemetode:</strong> Manuell inprickning</p><p><strong>Positionsfejlmargin:</strong> 10 m</p><p><strong>Indlæsningsusikkerhed:</strong> 100 m</p><p>Kilde: Riksantikvarieämbetet, Fornsök (CC0 1.0).</p><p><a href="https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/cad23a8b-91cb-469e-9451-f2eaed12a71a" target="_blank" rel="noopener noreferrer">Åbn registreringen i Fornsök</a></p></div>
Rå GeoJSON fra kilden (tekst)
{"type":"Point","coordinates":[14.72374614,58.48540824]}Koblinger og nærliggende vrag
Kilde: sin långa tjänst på Göta kanal under nära 20 år, Vadstena
Koblinger viser en registreret relation, ikke bekræftet identitet. Vragpositionerne og de aktive koblinger er aktuelle; afstandene måles fra den viste kildeversions position.
Kildens position (WGS84): 58.4854082, 14.7237461
Alle aktivt koblede vrag (1)
Ingen afstandsgrænse eller antalsgrænse. Også fjerne vrag og vrag uden position er med.
| Vrag | Position (WGS84) | Afstand fra kilden |
|---|---|---|
| Erik Nordevall, Vadstena | 58.4854000, 14.7237500 | 0,001 km |
Nærliggende vrag, ikke aktivt koblet
Viser 0 af 0 inden for 5 km. Højst 100 nærmeste, sorteret efter afstand og derefter vrag-ID. Aktivt koblede vrag er ikke medregnet.
| Vrag | Position (WGS84) | Afstand fra kilden |
|---|