Kilde til Forss II, Skellefteå · RAA_VRAK · RAÄ L1937:7611
från arkiv och ur människors minne, Skellefteå
En kildekobling er ikke en bekræftelse af vragets identitet. Kortets linjer viser kun koblinger og flytter ingen positioner.
Kildeversioner
Dette er kildepostens versioner, ikke vragets redigeringshistorik.
Vis den aktuelle kildevisning- 2026-11-06 21:14:56 UTC · 55991a8a-a210-4f85-8d63-a84abd2af06e · Aktuel revision · Vist her
Vist revision: 55991a8a-a210-4f85-8d63-a84abd2af06e · Gemt: 2026-11-06 21:14:56 UTC
Kildeoplysninger
Gemt dansk AI-referat
Referatet hører til denne revision. Det kan indeholde fejl. Der dannes ikke et nyt referat ved visning.
Den 25 m lange, nittede jern-/stålslæbebåd blev bygget til Forss nya Sågverksbolag som ss Forss og omdøbt til Forss II i 1920. Olof Bernard Nyberg i Ullånger købte den i 1925 og erstattede året efter dampkedlen med en tocylindret benzinmotor, så der blev plads til et stort lastrum; samtidig fik skibet et nyt styrehus agter. Under navnet Ullånger sejlede det som fragtskib langs Norrlandskysten i blot én sommer. I november 1927 lastede Ullånger smøreolie og petroleum i Örnsköldsvik for Svensk-Engelska mineralaktiebolaget med kurs mod Skellefteå. I næsten 30 graders frost, nordlig vind, søgang og tiltagende overisning nåede skibet den 12. november Bjuröklubb gennem issørpe og drivis. I tættere is blev motoren overophedet og måtte standses. Et aftalt møde med slæbebåden Sleipner ved Skötgrundet mislykkedes, fordi ingen af skibene kunne trænge gennem ismasserne. I snetykning vendte Ullånger tilbage mod Bjuröklubb, men en tiltagende nordøstlig vind satte isen i bevægelse. Isskruningen beskadigede skroget, og vandet strømmede ind. Besætningen forsøgte at tætne lækagen med værk og forhammer og lænsede med maskinpumpen, men da motoren blev oversvømmet, måtte de fire mand opgive skibet. De fik den tunge, overisede skibsbåd ud, men tog sig til sidst mod fyret ved at springe mellem isflagerne. Kaptajnen gik gennem isen under et sidste forsøg på at redde skibspapirerne og det bordsølv, han havde fået som forlovelsesgave, men kom dyngvåd i land. Ullånger lå synlig omkring et døgn med masten og halvdelen af styrehuset over vandet og lys i styrehuset. Fyrpersonalet forsøgte at holde skibet ved at bjærge styrbords anker i land, men under stormen blev det trukket ned ad skrænten og sank; styrehuset blev knust af isen, og skorstenen drev senere i land. I 1946 bjærgede dykkere 35 tønder råolie, benzin og petroleum, men flere var utætte, og en tungdykker blev forgiftet af petroleumsdampe ved luftpumpens indsugning. Sportsdykkere genfandt vraget i 1981 efter anvisning fra lodspersonale med erindring om forliset. Det var da velbevaret, men forfaldt hurtigt, og dykkerklubben Simpan i Skellefteå opmålte og dokumenterede det med oplysninger fra arkiver og mundtlige minder.
Fuld kildetekst
Beskrivelse: Bärgning: 1946 gjorde dykare från Skellefteå hamn ett försök att bärga lasten. Under årens lopp hade flera av oljefaten rostat sönder varför lotsarna på Bjuröklubb kunde peka ut platsen. 35 fat råolja, bensin och fotogen bärgades. Flera av faten var dock läck och tungdykarnen drabbades dessutom av förgiftning eftersom han fotogenångor samlats vid luftpunpens insug.
Vraket lokaliserades åter av sportdykare 1981-talet, efter att lotspersonal som varit med vid förlisningen vid Bjurökubb pekat ut platsen. Sedan man konstaterat att vraket föll sönder i rask takt påbörjade dykarklubben Simpan i Skepplfteå ett dokumentationsprojekt kring vraket. Vraket mättes upp och man började sammanställa uppgifter om fartyget från arkiv och ur människors minne.
Händelseförlopp: Vintern hade kommit ovanligt tidigt, och de flesta fartyg hade redan lämnat norrlandshamnarna. Ullånger låg dock i Örnsköldsvik, där man lastade smörjolja och fotogen för Svensk-Engelska mineralaktiebolagets räkning. När man därefter satt kurs mot Skellefteå var det närmare 30 minusgrader och i den nordliga vinden slog sjöarna in och isade ned fartyget.
Lördagen den 12 november gick man mot Bjuröklubb genom issörja och drivis. När man passerat fyren kom man in i mer sammanhängande is. Maskinen gick varm, och man var tvungen att stänga av den för att undvika motorhaveri. Fartyget drev ned mot Bjuröklubb, där hon blev liggande mot en fastare iskant. Från fyren tog kaptenen kontakt med bogserbåten Sleipner i Skellefteå hamn, och efter långa diskussioner om priset kom man överrens om att mötas vid Skötgrundet på söndagen. Inget av fartygen kunde dock ta sig fram till mötesplatsen genom ismassorna. I snötjocka gick Ullånger tillbaka mot Bjuröklubb.
På eftermiddagen ökade den nordostliga vinden och isen började röra på sig. Isskruvningen fick grepp om fartyget och vatten började strömma in. Man försökte täta läckan med drev och slägga, samtidigt som man pumpade läns med maskinpumpen. När vattnet dränkte motorn bildades langarkedja, man besättningen förstod snart att det var hopplöst. Man fick ut skeppsbåten, som var nedisad och tung. Med isen drev man allt längre ut från land, och till sist övergavs båten. Hoppande på isflaken tog sig de fyra besättningsmännen mot fyren. När man kom iland Ullånger ännu med masten och halva styrhytten ovan vattenytan. Lampan i hytten brann fortfarande.
En av lotsarna på Bjuröklubb kunde berätta hur kaptenen kom upp dyblöt till fyren. Han hade gjort ett sista försök att rädda skeppshandlingarna och det matsilver han fått i lysningspresent, men gått genom isen. När han ringde hem för att berätta att fartyget var förlorat grät han i telefonen. Maskinisten var däremot mest upprörd över förlusten av den nya, bensindrivna vinschmotorn och en nyinköpt halvmeters rörtång.
Under ett dygn låg Ullånger synligt, medan fyrpersonalen försökte rädda henne genom att bärga styrbords ankare till land. I stormen drogs dock Ullånger nedför branten och sjönk. Kvar på ytan blev bara styrhytten och skorstenen. Skorsten drev senare iland, efter att hytten krossats av isen.
Övrigt: Då kocken Richard Ahlander mönstrade på i oktober 1927 hade kapten Nyberg just skickat hem sin hustru, som annars brukade arbeta som kocka ombord. Fartyget ansågs aldeles för kallt för en kvinna på vintern.
Historik: Beställare av bogserbåten, 25 m lång, var Forss nya Sågverksbolag, varför nyförvärvet också fick namnet ss Forss. Efter 20 år i trogen tjänst degraderades hon till Forss II, när bolaget 1920 köpte ett nytt fartyg.
1925 såldes hon till Olof Bernard Nyberg i Ullånger, som året därefter bytte ut den gamla ångpannan mot en tvåcylindrig bensinmotor.. Därigenom skapades utrymme för ett rejält lastrum. En ny styrhytt byggdes också i aktern. Under det nya namnet Ullånger gick hon som lastbåt längs Norrlandskusten under en enda sommar innan hon förliste.
Sjöförklaring vid rådhusrätten i Örnsköldsvik 1927-11-21.
Status: Vid upptäckten 1981 var vraket i mycket gott skick. Skrovet hade några hål på styrbordssidan midskepps och vid fören låg stockankaret. Mast och lastbom hade ramlat ut åt babord, men i övrigt var vraket väl bibehållet. Ett år senare, 1982, hade babordssidan i fören och midskepps fallit ut på botten. Däcket hade kraftig slagsida och i aktern hade cylindertopparna trängt upp genom däcksplankorna. Vraket ligger delvis på planklasten från Craigland (SMA 922:001).
Information överförd från Lövånger 490:1 som därefter utgått.
Ett scannat dokumant avseende utdrag ur inventeringsboken kan ses på Lövånger 490:1.
Alternative navne:
- FORSS, FORSS II
- ULLÅNGER
Orientering: Bottenviken, O Bjuröfjärden, Ca 300 m NV om Bjuröklubb
Placering: Synlig over havbunden
Antikvarisk vurdering: Övrig kulturhistorisk lämning
Anbefalet vurdering: Övrig kulturhistorisk lämning
Aktualitet: Fundet er bekræftet ved en fysisk undersøgelse
Undersøgelsesstatus: Lokationen er ikke undersøgt
Skadestatus: Ikke registreret som beskadiget
Egenskaber:
- Byggnadsteknik: Nit
- Framdrivning: Maskin
- Material: Järn/stål
Skriftlige kilder:
- Litteraturhänvisning: SST 1948 nr 34.
- Dyk! nr 2 1986
- Båtologen
- Internet
- UVM nr 5-98
- Arkivhandlingar: Svenskt marinarkeologiskt arkiv (SMA)
- Extern identitet: Ansvarig organisation: Statens maritima museer, Externt register: SjöMIS, Extern identitet: 422:008
Registreringsaktivitet: Migrering 2018-11-21
Publiceret: 21-11-2018
Senest ændret: 20-11-2018
Registreringsgrundlag: Sjökort
Målemetode: Manuell inprickning
Positionsfejlmargin: 10 m
Indlæsningsusikkerhed: 50 m
Kilde: Riksantikvarieämbetet, Fornsök (CC0 1.0).
Rå kildeoplysninger (tekst)
<div data-fornsok-details="rich"><p><strong>Beskrivelse:</strong> Bärgning: 1946 gjorde dykare från Skellefteå hamn ett försök att bärga lasten. Under årens lopp hade flera av oljefaten rostat sönder varför lotsarna på Bjuröklubb kunde peka ut platsen. 35 fat råolja, bensin och fotogen bärgades. Flera av faten var dock läck och tungdykarnen drabbades dessutom av förgiftning eftersom han fotogenångor samlats vid luftpunpens insug.

Vraket lokaliserades åter av sportdykare 1981-talet, efter att lotspersonal som varit med vid förlisningen vid Bjurökubb pekat ut platsen. Sedan man konstaterat att vraket föll sönder i rask takt påbörjade dykarklubben Simpan i Skepplfteå ett dokumentationsprojekt kring vraket. Vraket mättes upp och man började sammanställa uppgifter om fartyget från arkiv och ur människors minne.
Händelseförlopp: Vintern hade kommit ovanligt tidigt, och de flesta fartyg hade redan lämnat norrlandshamnarna. Ullånger låg dock i Örnsköldsvik, där man lastade smörjolja och fotogen för Svensk-Engelska mineralaktiebolagets räkning. När man därefter satt kurs mot Skellefteå var det närmare 30 minusgrader och i den nordliga vinden slog sjöarna in och isade ned fartyget.

Lördagen den 12 november gick man mot Bjuröklubb genom issörja och drivis. När man passerat fyren kom man in i mer sammanhängande is. Maskinen gick varm, och man var tvungen att stänga av den för att undvika motorhaveri. Fartyget drev ned mot Bjuröklubb, där hon blev liggande mot en fastare iskant. Från fyren tog kaptenen kontakt med bogserbåten Sleipner i Skellefteå hamn, och efter långa diskussioner om priset kom man överrens om att mötas vid Skötgrundet på söndagen. Inget av fartygen kunde dock ta sig fram till mötesplatsen genom ismassorna. I snötjocka gick Ullånger tillbaka mot Bjuröklubb.

På eftermiddagen ökade den nordostliga vinden och isen började röra på sig. Isskruvningen fick grepp om fartyget och vatten började strömma in. Man försökte täta läckan med drev och slägga, samtidigt som man pumpade läns med maskinpumpen. När vattnet dränkte motorn bildades langarkedja, man besättningen förstod snart att det var hopplöst. Man fick ut skeppsbåten, som var nedisad och tung. Med isen drev man allt längre ut från land, och till sist övergavs båten. Hoppande på isflaken tog sig de fyra besättningsmännen mot fyren. När man kom iland Ullånger ännu med masten och halva styrhytten ovan vattenytan. Lampan i hytten brann fortfarande. 

En av lotsarna på Bjuröklubb kunde berätta hur kaptenen kom upp dyblöt till fyren. Han hade gjort ett sista försök att rädda skeppshandlingarna och det matsilver han fått i lysningspresent, men gått genom isen. När han ringde hem för att berätta att fartyget var förlorat grät han i telefonen. Maskinisten var däremot mest upprörd över förlusten av den nya, bensindrivna vinschmotorn och en nyinköpt halvmeters rörtång.

Under ett dygn låg Ullånger synligt, medan fyrpersonalen försökte rädda henne genom att bärga styrbords ankare till land. I stormen drogs dock Ullånger nedför branten och sjönk. Kvar på ytan blev bara styrhytten och skorstenen. Skorsten drev senare iland, efter att hytten krossats av isen.
Övrigt: Då kocken Richard Ahlander mönstrade på i oktober 1927 hade kapten Nyberg just skickat hem sin hustru, som annars brukade arbeta som kocka ombord. Fartyget ansågs aldeles för kallt för en kvinna på vintern.
Historik: Beställare av bogserbåten, 25 m lång, var Forss nya Sågverksbolag, varför nyförvärvet också fick namnet ss Forss. Efter 20 år i trogen tjänst degraderades hon till Forss II, när bolaget 1920 köpte ett nytt fartyg.

1925 såldes hon till Olof Bernard Nyberg i Ullånger, som året därefter bytte ut den gamla ångpannan mot en tvåcylindrig bensinmotor.. Därigenom skapades utrymme för ett rejält lastrum. En ny styrhytt byggdes också i aktern. Under det nya namnet Ullånger gick hon som lastbåt längs Norrlandskusten under en enda sommar innan hon förliste.

Sjöförklaring vid rådhusrätten i Örnsköldsvik 1927-11-21.
Status: Vid upptäckten 1981 var vraket i mycket gott skick. Skrovet hade några hål på styrbordssidan midskepps och vid fören låg stockankaret. Mast och lastbom hade ramlat ut åt babord, men i övrigt var vraket väl bibehållet. Ett år senare, 1982, hade babordssidan i fören och midskepps fallit ut på botten. Däcket hade kraftig slagsida och i aktern hade cylindertopparna trängt upp genom däcksplankorna. Vraket ligger delvis på planklasten från Craigland (SMA 922:001).

Information överförd från Lövånger 490:1 som därefter utgått.

Ett scannat dokumant avseende utdrag ur inventeringsboken kan ses på Lövånger 490:1.</p><p><strong>Alternative navne:</strong></p><ul><li>FORSS, FORSS II</li><li>ULLÅNGER</li></ul><p><strong>Orientering:</strong> Bottenviken, O Bjuröfjärden, Ca 300 m NV om Bjuröklubb</p><p><strong>Placering:</strong> Synlig over havbunden</p><p><strong>Antikvarisk vurdering:</strong> Övrig kulturhistorisk lämning</p><p><strong>Anbefalet vurdering:</strong> Övrig kulturhistorisk lämning</p><p><strong>Aktualitet:</strong> Fundet er bekræftet ved en fysisk undersøgelse</p><p><strong>Undersøgelsesstatus:</strong> Lokationen er ikke undersøgt</p><p><strong>Skadestatus:</strong> Ikke registreret som beskadiget</p><p><strong>Egenskaber:</strong></p><ul><li>Byggnadsteknik: Nit</li><li>Framdrivning: Maskin</li><li>Material: Järn/stål</li></ul><p><strong>Skriftlige kilder:</strong></p><ul><li>Litteraturhänvisning: SST 1948 nr 34.</li><li>Dyk! nr 2 1986</li><li>Båtologen</li><li>Internet</li><li>UVM nr 5-98</li><li>Arkivhandlingar: Svenskt marinarkeologiskt arkiv (SMA)</li><li>Extern identitet: Ansvarig organisation: Statens maritima museer, Externt register: SjöMIS, Extern identitet: 422:008</li></ul><p><strong>Registreringsaktivitet:</strong> Migrering 2018-11-21</p><p><strong>Publiceret:</strong> 21-11-2018</p><p><strong>Senest ændret:</strong> 20-11-2018</p><p><strong>Registreringsgrundlag:</strong> Sjökort</p><p><strong>Målemetode:</strong> Manuell inprickning</p><p><strong>Positionsfejlmargin:</strong> 10 m</p><p><strong>Indlæsningsusikkerhed:</strong> 50 m</p><p>Kilde: Riksantikvarieämbetet, Fornsök (CC0 1.0).</p><p><a href="https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/74136a4d-d2f2-418a-bb57-2b01ea34dea9" target="_blank" rel="noopener noreferrer">Åbn registreringen i Fornsök</a></p></div>
Rå GeoJSON fra kilden (tekst)
{"type":"Point","coordinates":[21.58161522,64.48321144]}Koblinger og nærliggende vrag
Kilde: från arkiv och ur människors minne, Skellefteå
Koblinger viser en registreret relation, ikke bekræftet identitet. Vragpositionerne og de aktive koblinger er aktuelle; afstandene måles fra den viste kildeversions position.
Kildens position (WGS84): 64.4832114, 21.5816152
Alle aktivt koblede vrag (1)
Ingen afstandsgrænse eller antalsgrænse. Også fjerne vrag og vrag uden position er med.
| Vrag | Position (WGS84) | Afstand fra kilden |
|---|---|---|
| Forss II, Skellefteå | 64.4832114, 21.5816152 | 0,000 km |
Nærliggende vrag, ikke aktivt koblet
Viser 8 af 8 inden for 5 km. Højst 100 nærmeste, sorteret efter afstand og derefter vrag-ID. Aktivt koblede vrag er ikke medregnet.
| Vrag | Position (WGS84) | Afstand fra kilden |
|---|---|---|
| Craigland, Skellefteå | 64.4829143, 21.5832148 | 0,083 km |
| Johannes, Skellefteå | 64.4815138, 21.5831904 | 0,203 km |
| Ribersdrott, Skellefteå | 64.4751500, 21.5646500 | 1,210 km |
| Middelalderskib, Skellefteå | 64.4580782, 21.5767781 | 2,804 km |
| Seraphin, Skellefteå | 64.4573539, 21.5599189 | 3,057 km |
| Barsviken, Skellefteå | 64.5193833, 21.5623167 | 4,127 km |
| Argus, Skellefteå | 64.4457925, 21.6144945 | 4,449 km |
| Venus, Skellefteå | 64.4505048, 21.5144874 | 4,856 km |